Bloggen om majs

Efter 23.00 varje kväll börjar en liten fågel kvittra glatt utanför vårt sovrumsfönster. Det känns som att hon inte alls vet att vi är inne i december och att det nästan är mitt i natten. Jag föreställer mig att alla hennes kompisar har flyttat till varmare breddgrader och att hon missade avfärden. Hon är nog lite efterbliven, för hon fortsätter att låtsas som att det vore vår. Stackars lilla fågeltjejen. Hon vet inte hur mycket hennes glada kvitt-kvidde-vidde-vitt-vidde-vitt-vitt-vitt, stör mitt insomnande. 

Jobb, plugg, jobbsökning och julklappsinköp. Ikväll är enda kvällen jag är hemma i veckan, och då måste jag passa på att träna. Fast halsen och öronen knorrar lite (tecken på förkylning). Men nu har vi inte tid för sånt inte, det är bara att hugga i.


Hoho - Exactly my point...

Snart ska jag iväg på jullunch med jobbet på Gunnebo Slott. Man kan ju alltid hoppas att det ser ut som på bilderna, vem vet det kanske har snöat hela natten där?