Bloggen om majs

Som säkert många andra fick jag en spikmatta i julklapp. Jag har inte riktigt lärt mig uppskatta känslan av att ligga på den ännu. Däremot har jag kommit på en annan, utomordentlig, användning för den. Om man som jag har en rygg som kräver kraftigt kliande då och då, har man säkert upplevt att pojkvännens/flickvännens naglar inte räcker till. Det är otroligt frustrerande. Men nu finns alltså lösningen - spikmattan!

För att klia ryggen med en spikmatta krävs en väldig fingertoppskänsla, om man råkar trycka eller dra för hårt kan hunden rispas upp.

Gör så här:
- Ta av dig tröjan.
- Böj dig framåt över benen som en boll.
- Dra mattan upp och ner över ryggen.

Scratch Scratch Scratch...

OBS! Prövas på egen risk! Det finns viss risk att ryggen svider rejält efteråt.

Efter två veckors julledighet börjar jag långsamt komma tillbaka till vardagen. Bloggen har fått vila den med. Ändock ser jag att det är några få som kikar in varje dag. Trevligt.

Efter fyra veckors ledighet från styrketräning kan jag idag (efter ett hårt första pass) inte gå. Jag hopp-skutt-haltar på tå för att ta mig mellan datorn, köket och toaletten. Solen skiner utanför fönstret, undrar om jag vågar mig ut på en "promenad"?

Här kommer några bilder från julen:


Arrangerad bild på nyförlovat par! Och vad väljer fotografen för vacker bakgrund? Jomen OKQ8 såklart!


Här tyckte vi att lekstugan hade galet mycket snö på taket...


Men vi visste inte vad som väntade.


Och så avslutningsvis ett par julögon som tindrar helt naturligt.

Efter 23.00 varje kväll börjar en liten fågel kvittra glatt utanför vårt sovrumsfönster. Det känns som att hon inte alls vet att vi är inne i december och att det nästan är mitt i natten. Jag föreställer mig att alla hennes kompisar har flyttat till varmare breddgrader och att hon missade avfärden. Hon är nog lite efterbliven, för hon fortsätter att låtsas som att det vore vår. Stackars lilla fågeltjejen. Hon vet inte hur mycket hennes glada kvitt-kvidde-vidde-vitt-vidde-vitt-vitt-vitt, stör mitt insomnande. 

Jobb, plugg, jobbsökning och julklappsinköp. Ikväll är enda kvällen jag är hemma i veckan, och då måste jag passa på att träna. Fast halsen och öronen knorrar lite (tecken på förkylning). Men nu har vi inte tid för sånt inte, det är bara att hugga i.


Hoho - Exactly my point...

Snart ska jag iväg på jullunch med jobbet på Gunnebo Slott. Man kan ju alltid hoppas att det ser ut som på bilderna, vem vet det kanske har snöat hela natten där?

Helst av allt skulle jag vilja skriva att vi adventspyntar och myser i ett rött och glittrigt skimmer som doftar av pepparkakor och kanel.

Men inte är väl jag den enda som egentligen skulle vilja slippa allt stök med snea stjärnor, för korta kablar och kartonger överallt, för att istället bara komma hem till ett rent och färdigpyntat hem?

Här kommer ett mattips till er som är vegetarianer, eller till er som vill laga god, nyttig och billig mat. Lite sallad och bröd till det här och det blir kanon.

CHILI SIN CARNE
4 port.

Ingredienser

2 gula lökar
2 2 vitlöksklyftor
1 1 zucchini
1 1 röd paprika
1 1 msk malen spiskummin
1 1 tsk cayennepeppar
1 1 tsk malet bryggkaffe
2 2 msk olivolja
1 1 burk kidneybönor, 400 g
1 1 burk vita bönor, 400 g
2 2 burkar krossade tomater, 400 g
salt
svartpeppar
2 2 tsk rödvinsvinäger
1 1 knippe timjan
1 1 kvist persilja

Vet inte alla det?

A berättade precis att han alltid trott att jag överdrivit mina historier om hur de nu bortgångna Fixi och Fia brukade sjunga/skrika (beroende på vilket humör man själv var på). Till exempel när man gick uppför trappan med en prasslande påse som eventuellt kunde innehålla sallad. Eller när de hörde hur någon kom hem efter en hel dag ensamma i ett tomt hus. Eller när man strök dem över pälsen.

När jag sedan började härma deras läte var A tvungen att protestera och framhöll att jag hittade på. Att det var omöjligt för ett litet djur att låta så. Tur att youtube finns. Så att jag kunde bevisa! Så till alla er som inte vet hur ett marsvin låter:



I mitt sökande hittade jag även denna. Haha, titta så sött och metodiskt de äter!

När jag tittar ut genom fönstret ser det ut som att asfalten rullar iväg ner efter gatan. Vad tror ni det är som händer? (Ledtråd: Himlen är mörkt grå och träden dånar).

Bäst att hålla sig inne. Jag sitter och myser (?) med förvaltningslagen och kommunallagen i högsta hugg. Upplyftande kommentarer välkomnas.

Nu har det regnat i en hel månad snart. Allt är allmänt trist. Vet att vädret inte är så mycket bättre i norrland, men nu längtar jag faktiskt hem. Det är ett halvår sedan jag var hemma sist och det är ovanligt länge. Jag har länge tänkt att det så himla SNART är jul, så jag förstår inte hur det ändå vareviga dag kan vara flera veckor kvar?

Skit också! Jag är allergisk mot min stickning!

Nu måste jag förhandla med mig själv innan jag stickar.
För: Halsduken måste bli färdig och det är trevligt att sticka.
Mot: Näsan blir svårandad i liggande läge.

Någon som önskar sig en halsduk i julklapp? Någon som tål får?

Angående tidigare inlägg: Svenne-stelheten satt som en smäck! ;)

Om en timme kommer jag att stå lite småfrusen, blek och nervös i en stor träningssal. Ska prova ett funkinspirerat aerobicspass. Gulp. Man kan ju känna sig fruktansvärt dum när man inte följer med i stegen.

Jag har många ännu icke lösta julklappsbekymmer, men ett av de svåraste fick jag här i dagarna. Jag skall hitta på en, inte för dyr (typ i 50-100 kronorsklassen), julklapp åt en av mina bästa vänner som skall symbolisera ett minne jag har av personen.

Problemet är bara att jag har på tok för många minnen av den här personen. Vi har känt varandra i snart 19 år. Mina minnen består därför av barnminnen, tonårsminnen och vuxenminnen. Det är många minnen! Det känns som att vad jag än kommer på så blir det ett litet fjuttminne bland ett hav av minnen.

(Ovanstående stycke kan eventuellt uppfattas innehålla för mycket minnen)

Whaaat? Ur två av sex ägg kläcktes det ut dubbla äggulor. Det har jag aldrig varit med om förut. Lite äckligt faktiskt. Man börjar ju tänka. Genmanipulerade hönor? Eller vad är det liksom som händer i våra länder?

Jaha. Det var visst inte så farligt. Det var visst bara några unga små hönor som höll på och trimmade in sin äggproduktion.

På senaste tiden när jag gått genom parker och andra grönområden har jag hört en massa små pipiga ljud. Det låter ungefär som leksakskycklingar man kan hålla handen under och så piper dem. Jag har iallafall funderat på vad det kan vara som låter. Kanske småfåglar, eller kan det faktiskt vara... råttor?

O ja. Där har vi svaret. Råttstammarna (hua vilket äckligt ord) har tydligen förökat sig otroligt det senaste året vilket beror på all mat som förtärs ute i naturen på somrarna. Alla festivaler med tillhörande picknickar samt uteserveringar ligger alltså bakom att råttorna stortrivs i centrala Göteborg.

Redan dagen efter mitt inlägg om den lilla, lilla kattsamlingen så fick jag en kattgåva. Inte illa! Tänk vad den här bloggen skapar möjligheter va? Snart kanske de stora klädkedjorna skickar gratisprylar också!

*Gnuggar händerna och skrockar förnöjsamt*

Igår gjorde A middag. Han hade ordnat alla förutsättningar för en perfekt romantisk middag med fläskfilé, rött vin och levande ljus. Titta så fint!



Mitt allt det fina och mysiga möts jag dock av detta:



Äsch då. En liten köttkniv har väl ingen dött av.

Starbucks ska öppna i Sverige. Jag förstår inte riktigt hypen kring det? Jag har druckit kaffe på Starbucks och jag har ätit kaka på Starbucks, men så speciellt var det faktiskt inte. Och vart ska caféet öppna? Jo på Arlanda flygplats. Hur många åker dit för att ta en fika bara sådär?

J, kan inte du förklara vad det är som är så otroligt speciellt med Starbucks?


SCHLUURP! (och handen är där den ska va)

Nu ska jag i väg på sminkrådgivning. Efter att ha blivit pålurad medlemskap i "Body Shop-klubben" fick jag detta gratis. Helt gratis blir nog besöket inte dock. De lär ju anse att jag behöver köpa x antal produkter...